semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Testar jogging

Under de senaste veckorna har jag trappat upp mitt motionscyklande och är nu uppe på 40 minuter. Jag kan nu köra på en sådan nivå att min ansträngningsastma kickar in, men det krävdes en puls på 178. Känns som att akupunktur och örtmedicin hjälper.

Nästa steg är att börja fasa in crosstrainern med start idag. Börjar med fyra minuter på lågt motstånd och ökar med sex minuter per vecka, vilket blir två minuter per gång om jag klarar av att upprätthålla tre pass i veckan.

Efter att ha småjoggat i 8:or i ett par veckor testade jag nu att småjogga utomhus på lite snöbeklätt gräs. Det finns sådant här också. Jag kände mig lycklig och fick blodad tand. Det blir fler sådana små test på vägen innan det blir dags att fasa in löpbandet om fem-sex veckor.

Annars upplever jag en del smärta. Inte så ofta i hälsenan som på fotens in och utsida. Som om ledbanden belastas mer, och det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag spenderar en del tid på balansbrädan. Både ståendes på ett ben, och med båda. Det senare tillsammans med en boll som jag kastar i väggen och fångar.

Vissa övningar börjar bli för lätta för att kännas motiverande, men efter att ha läst andra bloggar om samma skada förstår jag att det är viktigt att hålla disciplinen uppe. På lördag firar jag sex månader efter operationen och jag har nått intensitetsnivån som jag låg på innan skadan. Det dröjer dock ett tag innan jag gör det med löpning.

SemanticDave @ 2012-02-13 11:17:20 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Konditionen börjar återvända

Jag kikade bakåt i min träningsdagbok igår och konstaterade att det tagit mig tolv veckor att gå från fem minuter på motionscykeln till 38. Ikväll siktar jag in mig på 40 och det ska gå utan större problem. Konditionen har återvänt och samtliga kroppsdelar utan vänster underben är starkare än någonsin. Jag når upp till över 80% av pulsintervallet och har inga problem med att andas. Kommer jag att blåsa bort ansträngningsastman också? Min akupunktör tror det, även om det kommer att kräva hård intervallträning.

En vecka till och sedan får jag börja fasa in crosstrainern. Tänkte göra på ett liknande sätt som med cykeln. Inleda med ett par minuter och öka med två minuter per gång tills jag är uppe i 40 minuter. Och därefter börjar jag fasa in löpning på löpbandet på samma sätt. Med tre pass i veckan bör jag nå 40 minuters löpning i maj månad, cirka nio månader efter operationen. Det är nog inte så illa med tanke på att hälsenan gått av två gånger.

Vissa framsteg känns mer påtagliga än andra. Rörligheten i senan blir bättre och det yttrar sig främst i att bakåtstepups går mycket lättare, och att jag blir smidigare och smidigare nerför trappor. Men vadmuskeln har slutat växa. Underbenet är kvar på ett omfång som är två centimeter mindre än normalt. Den skillnaden syns i spegeln.

Balansen är också något som blir allt bättre. Fotisättningarna i samband med arbetet med dragapparaten blir allt mer sällsynta, och balansering på balansplattan känns nu riktigt enkelt. Frågan är om man skulle våga sig på att stå på ett ben?

Det blir långsamt bättre det här.

SemanticDave @ 2012-02-06 11:49:18 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Allestädes närvarande

The Ubiquitous Web heter den nu. Den allestädes närvarande webben som vet tillräckligt mycket om oss för att ge oss precis det vi behöver just då och just där. Fast i sann marknadsföringsanda föreslår den förstås också saker som vi inte visste att vi behövde, eller saker som den tycker att vi borde behöva.

Efter att ha läst utmärkta böcker som The Googlization of Everything och iSpy (läs båda, är min rekommendation) har jag kastats mellan den positiva ytterligheten av total bekvämlighet till den negativa ytterligheten av total övervakning. Vill vi vara med i den digitala inkapslingen får vi betala vårt pris.

Webben ses av många som demokratisk. Här kan alla göra sin röst hörd, men teknologin som stöder webben gynnar de som har makt och pengar. En populär blogg kräver serverkapacitet, och den är inte gratis även om programvaran kan vara det.

I iSpy driver författaren en tes, eller egentligen mycket mer än en tes, om att interaktiviteten är asymmetrisk. Individer blir mer och mer transparenta för både offentliga och privata övervakningsagenter, samtidigt som de inte vet vilken information som samlas in eller hur den kan användas.

Men de vet inte tillräckligt mycket om mig än. När jag för jag vet inte vilken gång i ordningen utsattes för den irriterande reklambannern med texten "Vill du chatta och flirta" på NewsNow valde jag att inta ett annat perspektiv. Antingen vet de inte att jag är sambo och inte alls är intresserad av att chatta och flirta, eller så vet de att jag är sambo och tror att jag vill vara otrogen, vilket jag förstås inte vill.

De vet inte allt. Inte än.

SemanticDave @ 2012-01-26 16:45:47 (uppdaterad 2012-01-26 16:48:44) » Permalänk

övervakning ubiquitous web ispy googlization

Still a long way to go...

Jag insåg när jag satt på motionscykeln igår och testade en av de förprogrammerade intervallpassen att jag så här fem månader efter operationen fortfarande är långt från återställd. Jag hade valt ett motstånd som passade för ett lättare pass där intervallerna var kortare och varannan intervall var med lätt motstånd, men igår gick jag på pumpen rejält.

30 minuter var målet och efter 20 minuter kändes det fortfarande rätt så okej. Jag hade förvisso försökt prova att stå upp och trampa, men insåg mycket snabbt att benet inte pallar det än. Fem minuter på högsta motståndet i passet senare klev jag av. Då var kadensen nere på 30 och varje tramp krävde så mycket kraft att jag trots den låga kadensen hade en puls på 160. Normalt får jag jobba hårt för att nå en så hög puls på motionscykeln.

Det är den träningsform jag tycker är absolut tråkigast. Spinning är en annan sak, det är mer varierat, men det är svårt att få samma variation när man kör ensam på en annan typ av stationär cykel. Och så får man förstås inte den där kicken av att vara en av många som gör samma sak och att se hur ens puls förhåller sig till alla andras på storbildskärmen framför oss.

"Jogging utomhus" står det i mitt program som jag fick efter första rupturen. Efter fem månader ska man börja jogga utomhus på mjukt underlag, men något sådant finns inte att tillgå så här års. Så jogging på tjockmattan fem minuter varje dag, motionscykel i en månad till och därefter kan jag våga mig på crosstrainern ett par minuter åt gången på lågt motstånd, säger sjukgymnasten. Tydligen är det så att många gör fel med crosstrainern, man lägger tyngdpunkten fel och belastar vader och framlår för mycket. Jag är en av många, vaderna och framlåren har tagit mycket stryk när jag kört vad jag då kallade för "helvetesmaskinen". Det ska ta mer på rumpa och baklår.

Besöket hos sjukgymnasten var på det hela taget lyckat. Jag inser att jag behöver någon som bromsar mig så att jag inte skyndar på för mycket i min instinktiva iver att hela tiden utmana mig själv. Detta var det sista besöket så nu får jag klara mig själv. Inte riktigt, jag får förstås ringa och så, men det finns egentligen inte många fler rehabövningar att lägga till programmet. Jag har fått en, och det är en rolig övning som går ut på att stå på balansbräda med båda fötterna och kasta en boll i väggen. Jag hade glömt bort hur roligt jag tycker det är att leka med bollar.

Jag är på ett sätt glad över att det är långt kvar. Nu när jag nått ett viktigt delmål, att kunna hantera vardagen på ett normalt sätt utan att känna mig handikappad, är det dags för nya mål. Vilken vecka som helst kommer jag att kunna gå snabbt utan att halta, jag är snart där, och jag kommer att kunna köra bil långa sträckor utan att känna något i regionen mellan sena och vadmuskel.

Om en månad ska jag fasa in crosstrainern i min träning, och när jag kan gå helt obehindrat ska jag prova att småjogga mycket lätt. 18 maj har det gått nio månader efter operationen, så dags ska jag känna att jag kan jogga obehindrat. Nio till 15 månader tar det att komma tillbaka, särskilt med tanke på hur mycket muskultatur jag tappat, sade min andra sjukgymnast, hon som jag träffade när jag fått gips och stygn borttagna.

Mitt mål är att vara tillbaka innan nio månader.

SemanticDave @ 2012-01-17 11:46:32 (uppdaterad 2012-01-17 12:13:23) » Permalänk

rehab avsliten hälsena motionscykel crosstrainer

En kur örtmedicin

Det var tänkt att jag skulle besöka Wallmarks Örtmedicin & Akupunkturmottagning under hösten, men rerupturen sköt det på framtiden. Igår gick jag till slut dit och fick en träffsäker diagnos ställd. Trots att jag alltid visar upp ett lugnt yttre har jag en kort stubin. Det kom han fram till genom att känna på pulsen på olika sätt.

Det är helt sant. Alla jag träffar uppfattar mig som en lugn och trygg person. Mina föräldrar och syskon vet dock att det finns en annan sida, en hetsig sida som jag lärt mig kontrollera när jag är bland folk. Men det brinner till i skallen ibland, särskilt på fotbollsläktaren, men också i hemmet. Jag kan bli sjukt irriterad när jag slår i axeln eller armbågen i något för tredje gången, men den irritationen kan man bli av med lätt. Några fula ord och en mjuk boll hårt kastad i väggen brukar räcka.

Men hur gör man med andra saker? Jag kan bli väldigt irriterad på till synes ogenomtänkta och ogrundade kommentarer på blogginlägg, artiklar och annat som jag ser dagligen på webben. Saker som jag inte orkar konfrontera för det kostar så mycket att regga sig på ett nytt ställe och kasta sig in i en diskussion. Och den där recensionen av den utmärkta boken Reality is Broken som gav den en etta eftersom den var skriven på ett sådant sätt att läsaren tröttnade, hoppade till typ sidan 80, läste lite till och drog slutsatsen att boken var kass.

Varför stör jag mig på det när jag lika gärna kan tänka att läsaren var en idiot som krävde att bli underhållen av texten och saknade fantasin (eller intelligensen?) att sätta sig själv i exemplen (det är till exempel inte svårt att inkludera spelliknande mål, milstolpar och stegringar i uppgifter vare sig i vardagen eller på jobbet)? Kanske för att recensionen var välskriven och att argumentationen faktiskt var rätt bra, om än delvis ogrundad (vilket i sig är ett fatalt fel när man skriver en recension).

Jag är nog lite allergisk mot kritik som inte kan bemötas. Som personlig kritik i en utvärdering där den svarande är anonym. Frågan är vad jag kan göra åt det för att få mer balans i min tillvaro.

Jag är drabbad av en viss tröghet som gör att jag gör av med mer energi än jag får. Jag går back varje månad energimässigt. Mina mål är för högt satta och jag får anstränga mig mer för att nå dem - jag behöver mer tid än jag har för att bli den jag vill bli. Den fysiska effekten är att det skapas inflammationer som kroppen inte kan göra sig av med. Det är en eld som ska släckas med fukt, och fukten i det här fallet är slem som lagras i mina luftrör, och jag får astmaliknande besvär.

Det är typiskt dåligt för en som vill pressa sina tider i löpningen och som hela tiden vill bli bättre, men den långa skadeperioden har gett mig ett annat perspektiv. Nu vill jag ju bara springa igen, och om jag någonsin kommer springa milen på under 40 minuter igen känns inte lika viktigt. Trots det - att hitta balansen kan förhöja livsupplevelsen och hjälpa mig nå de där målen på den tid som finns tillgänglig.

Jag fick med mig kinesiska örter hem. En blandning för mig okända saker. De ska läggas i blöt och kokas och därefter dricker man vätskan två gånger om dagen. Första slurken, en deciliter, tog jag igår innan läggdags. I flera timmar efteråt var kroppen härligt rastlös och trots att smaken är lite sisådär längtade jag faktiskt efter nästa slurk. Och visst, det gav samma effekt. Är det så här det ska kännas att ha energi? Jag tyckte jag klarade mig rätt bra tidigare. På gymmet gick allt som vanligt, jag kände mig inte direkt starkare, men på motionscykeln gjorde jag ändå stora framsteg. 20 minuter i en kadens över 70 på för mig hyfsat motstånd. En genomsnittspuls på 160 och väldigt lite andningsproblem.

Höll det på att funka med en gång eller hade jag bara fått en kick? Kommer jag att vänja mig? Wallmark tror på att örterna kan hjälpa mig att dämpa inflammationerna som ger slemöverskottet och att jag kan träna bort min ansträngningsastma (som de på vårdcentralen tror jag har) i takt med att jag får starkare lungor.

Jag känner mig redan mer balanserad och dessutom träningsyster. Inte alls samma utmattning som tidigare. Är detta en placeboeffekt eller funkar det på riktigt? Framtiden lär utvisa det, men det har i varje fall varit en väldigt bra start.

SemanticDave @ 2012-01-06 15:28:32 » Permalänk

rehab avsliten hälsena örtmedicin reality is broken energibrist energi slem

SIDA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16