semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Tiden går men smärtan består

Det känns mer och mer som att jag följer ett normalt träningsprogram nu. Visserligen håller jag fortfarande på med ett specialdesignat styrketräningsprogram för att stärka bålstabiliteten, men löpträningen börjar nu se ut som vanligt. Ett kortpass på 4-5 kilometer, ett intervallpass på cirka 40 minuter och ett distanspass på 50-60 minuter.

Det längsta sammanhållna passet, dvs utan promenadpaus, är 46 minuter, men de senaste passen har jag tvingats till kortare avbrott pga sten i skon (inte så skönt mot operationsärret) och nu senast pga värmen i kombination med überfailet att bara dricka en kopp kaffe och en kopp te innan träningspasset.

Jag försöker nu pressa mig för att bli snabbare. Intervallpassen kan innehålla enstaka minuter i 4:30-fart men jag klarar inte hålla det tempot länge. Nu senast provade jag tusingar i 5:00-fart med tre minuters joggvila men klarade bara av tre innan jag var tvungen att kliva av löpbandet för att stretcha min opererade sena. Skam den som ger sig, inom ett par veckor ska jag klara sex tusingar i det tempot.

Jag märker att jag blir uthålligare och starkare och att jag mer och mer litar på styrkan i vänsterbenet, men foten smärtar efter varje löpning som är tuffare än lätt jogging. Det är som om jag spelat en fotbollsmatch och fått en handfull smällar på en och samma fot. Hälsenan smärtar också ibland, och jag kan inte ha skor vars kant trycker mot området.

Om sex veckor är det dags för att springa Kretsloppet i Borås. Vi är ett gäng från jobbet som ställer upp. För mig personligen handlar det om att komma runt, och allra helst på en tid under 60 minuter. Jag minns inte när jag tog mig runt milen på längre tid än 60 minuter - att hålla lägre tempo än 6:00-fart är något jag tyckt varit lite skämmigt - men just nu känns det som att bara ta sig runt det loppet utan gå- eller ståvila skulle markera slutet på den här rehabiliteringen.

Det skulle innebära att jag friskförklarar mig själv 15 månader efter första rupturen, och 13 månader efter den andra. Sedan är det ju alltid en definitionsfråga om när man är frisk eller ej, men för mig handlar det om att det är konditionen som begränsar min prestation och inte hälsenan.

SemanticDave @ 2012-07-30 16:30:09 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Fotbollsfans är som roligast i motgång

Eftersom jag för närvarande bor i Malmö och som alltid håller på Elfsborg går det inte en dag utan att jag funderar på kampen om förstaplatsen, om likheter och skillnader mellan klubbar och supportrar. Om vi börjar med det sistnämnda är det nog på sin plats att fastslå att jag, som tycker att jag är relativt objektiv, inte tror på att fotbollssupportrar kan vara helt objektiva.

Hur många gånger har vi inte ropat frustrerat efter en utebliven frispark för att sedan se på reprisen hur rätt domaren hade? Att se MFF-Elfsborg på plats var att uppleva en klagokör som vid varenda Elfsborgsfrispark protesterade högljutt och vid varenda MFF-frispark krävde en varning. När man inte sitter bland de sina blir upplevelsen rätt så lustig.

Så kommer då möjligheten att se Elfsborg hemma mot Mjällby från ståplatsläktaren. David Elm får inte en enda frispark på hela matchen, totalt utmobbad av domaren. I pressen finns det inte ett ord om detta. Borås Tidnings live-rapportering säger inget om detta. Kan min bild av situationen vara gulfärgad och påverkad av att jag står mitt i en klack på kortsidan? Ja, och kanske inte någon större mening med att hävda att MFF-supportrarna skulle vara värre.

Innan Elfsborg blev ett hot i toppen hade vi alltid trevliga uppladdningar med MFF Support. MFF var mitt andralag och de jag hoppades på skulle vinna guldet när Elfsborg prenumererade på tiondeplatsen.

Sådana saker förändras med rivalitet om placeringar i toppen. Den normalt sköna skånska kaxigheten känns numera dryg, och i ljusblå ögon uppfattas varenda gult försök att säga ifrån och göra en markering som gnäll. Men även jag tycker att Elfsborg gnäller. Inte så att MFF är bättre i det avseendet (särskilt när det handlar om den så otroligt trista konstgräsdebatten), men jag saknar ofta karaktären hos spelare som James Keene och Andreas Augustsson, och om vi beaktar spelare som inte längre spelar kommer förstås Mathias Svensson, Hasse Berggren och Johan Sjöberg högt på listan över spelare som aldrig gnäller.

Jag tycker MFF är bäst hittills i Allsvenskan. De har det bästa spelet som de kan variera beroende på vad som funkar och de verkar taktiskt drivna trots att tränaren uttrycker sig lite poetiskt oklart.

Jag tror att Elfsborg har en högre växel att lägga i, men frågan är om man har möjligheten att kombinera det fina spelet från föregående säsonger med effektivitet. Mot Kalmar blev det bara 3-0 trots att 6-0 nog hade varit mer rättvist.

Fansen är som roligast i motgång. Här tycker jag de ljusblå fansen tar hem förstapriset med hästlängder. Himmelriket döptes om till Mittenriket på Svenska Fans. Motgångar hanteras med humor, sarkasmer och ironi. I motgång är vi alla lika. Alla fotbollsfans som verkligen bryr sig om sin klubb har fått hantera motgång någon gång, och alla kan känna igen sig i andras motgångar.

En sak jag ogillar med ett Elfsborg i toppen är att alla motståndare förvandlas till rivaler. Varje match måste ju vinnas (det känns i varje fall så inför varje match). Allt blir så viktigt och små saker som påverkar matchens utgång kan antingen läggas till kittlande av nerver-kontot eller irritationskontot.

Det var lättare att har roligt i anslutning till fotbollsmatcher när Elfsborg var oförargligt.

SemanticDave @ 2012-07-30 16:00:01 » Permalänk

fotboll elfsborg mff

46 minuter i sidvind

Ytterligare ett långt gap mellan blogginläggen. Det blir så när man jobbar för mycket, men tro inte att jag slarvat med träningen trots det.

Jag fortsätter med A-K:s rehabprogram och kör löpträning tre gånger i veckan. Idag blev det 46 minuters löpning längs vattnet i Varberg. Det är en skön känsla att få sidvind och saltstänk i ansiktet.

Jag kör ett kortpass på ca 4 km, ett intervallpass och ett distanspass i veckan. Distanspasset ska ökas på med två minuter per vecka tills jag når 60 minuter.

Ungefär där tror jag att jag känner mig helt återställd, ett drygt år efter operationen.

SemanticDave @ 2012-07-10 12:01:16 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Utomhuslöpning deluxe

Sol och värme, och så en fläktande bris här nere i Malmö. Det går inte att motstå. Så det blev en joggingrunda till gymmet, A-K:s nya rehabpass och en joggingrunda hem. A-K drillar mig hårt nu. Bålstabilitet och grejer, något som har varit ett nödvändigt ont för mig och som jag av den anledningen har skippat.

Men det känns bra att ha ett nytt projekt nu. Och jag har velat få ordning på min hållning länge nu. Det går inte att smita undan längre, det måste göras.

Det blir en tuff batalj med pilatesbollen och dragapparaten och det ska genomföras 3-4 gånger i veckan. Allt medans jag fortsätter göra tåhävningar och stå på balansbrädan. Det senare har gett resultat - nu är vaderna i stort sett lika tjocka.

Friheten att kunna jogga utomhus är helt underbar! Det går inte speciellt fort, men jag tar mig framåt. Ett tempo som ligger någonstans mellan 5:30 och 6:00 per kilometer känns behagligt. Idag blev det totalt fem och en halv kilometer i denna hastighet.

50% återgår till samma typ av idrott som före skadan. Jag vet inte om jag vill spela fotboll eller badminton igen, men kanske tennis och definitivt speedminton. Spelar jag fotboll eller badminton slår det slint i skallen, jag är helt enkelt för tävlingsinriktad för mitt eget bästa. Tennis och speedminton har jag ett mer avslappnat förhållningssätt till.

Knappt 20% kan inte löpträna två år efter skadan. För mig tog det åtta månader att börja jogga på riktigt. Det gör ont i foten och nu knakar det också i den när jag går på den några timmar efter avslutat pass. Siktet är dock fortfarande inställt på ett tiokilometerslopp i höst.

SemanticDave @ 2012-05-25 16:04:33 (uppdaterad 2012-07-10 12:05:05) » Permalänk

rehab avsliten hälsena

Återställd?

Nästa fredag är det på dagen nio månader efter operationen. Målsättningen som växte fram var att jag skulle vara återställd efter nio månader, men vad innebär det egentligen? En definition skulle kunna vara att jag skulle kunna löpa lika fort och långt som innan skadan, men enligt den är jag inte återställd nästa fredag. En annan skulle kunna vara att jag kan löpa normalt, om än långsamt och inte så länge.

Inte heller där kan jag säga att jag är helt återställd. Visserligen kunde jag härom veckan jogga 4,3 kilometer på 26 minuter, vilket motsvarar en genomsnittsfart på 10 kilometer i timmen. Detta dessutom utomhus i kyla och blåst och med kläder som inte alls var anpassade för vädret.

Men det är två saker som gör att jag inte känner mig helt återställd. Rörligheten i senan är inte tillbaka. Den är fortfarande betydligt kortare än normalt och det gör att jag inte kan gå normalt nerför trappor och att jag inte kan ta ut ett normalt och smidigt löpsteg. Den andra saken är att jag inte fått tillbaka styrkan i vänsterbenet helt och hållet, eller att jag inte riktigt vågar lita på den. En del i detta kan också vara att bålstabiliteten inte riktigt är tillbaka ännu.

Ett besök hos sjukgymnasten visade att den snedhet jag upplevt i höfterna med viss ryggsmärta på högersidan som följd beror på antingen brist på styrka i vänsterbenet eller brist på tillit på styrkan i vänsterbenet. Det i kombination med att vänsterbenet är en halv eller en centimeter kortare än det högra, något jag inte hade en aning om förut.

Men styrkan börjar ta sig och underbenet är nu nästan lika tjockt som det högra. Det skiljer en centimeter nu och det betyder att omfånget ökat med fyra och en halv centimeter gentemot när det var som tunnast. Det är en skaplig ökning. Och jag kan nu göra enbenståhävningar även utan att hålla i mig. På balansplattan har jag klarat två minuter på ett ben innan jag tröttnat och klivit av.

Smärtan finns förstås kvar och jag får helt enkelt gilla läget. Ibland gör det riktigt ont i foten och ibland känner jag också smärtan i hälsenan. Det är okej. Det blir en påminnelse om den här långa perioden och om alla framsteg. Nu när årets upplaga av fotbollsturneringen som jag skadade mig i närmar sig är det lätt att tänka "om vi bara hade haft en man till, då hade jag undvikit skadan" men återigen måste jag påpeka att jag inte hade velat vara utan den här skadan. Den har gett mig så mycket.

Istället för att spela har jag lovats en roll som materialförvaltare den här gången. Kanske kommer jag spela någon gång i framtiden om lusten skulle komma tillbaka. Än så länge gäller fortfarande ett steg i taget och årets mål måste bli att delta i ett tiokilometerslopp. Den närmaste månaden får utvisa om det blir i sommar eller i höst.

SemanticDave @ 2012-05-09 11:34:33 » Permalänk

rehab avsliten hälsena

SIDA 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16