semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Besök hos sjukgymnast

Egentligen skulle jag besökt sjukgymnasten redan förra veckan, men en miss i kommunikationen gjorde att jag bara träffade doktorn, och han kunde inte ge mig ett träningsschema. Nu har jag en veckas styrketräning att ta in under de närmaste tre veckorna. En gång extra om dagen och det är fixat.

Det jag gör är följande:

Till detta tillkommer rörlighetsträning:

Det kommer att behövas. Jag gjorde lite kontrollmätningar för att se hur mycket fem veckors skadeuppehåll har påverkat muskulaturen. Höger vad var 38 centimeter i omkrets på tjockaste stället, den vänstra var 37. Höger lår var 55 centimeter i omkrets i mitten av låret och det vänstra var 53. Midjemåttet är nu uppe i 93 centimeter och jag misstänker att vikten som jag hade före skadan, 80 kilo, har ökat något.

Dessa övningar ska nu göras minst tre gånger om dagen men inte så många gånger att det ger träningsvärk, eftersom detta hämmar läkningsprocessen. Sjukgymnasten visade också hur jag ska gå med kryckorna. Vänster fot fram, höger krycka fram. Vänster krycka fram, höger fot fram. Det ser lite muppigt ut och det går väldigt långsamt, men det ger en nyttig belastning på min klena vänsterfot. När jag ställt om ortosen nästa måndag tänkte jag försöka gå mer symmetriskt och enbart använda motsatt krycka istället för två som det nu blir när vänsterfoten är i marken.

Jag gillar att vad heter calf på engelska och att calf även betyder kalv på svenska. Och jag skrev ju att benet kändes som en nyfödd giraffkalv i förra veckan. Begreppet att släppa ut kalven betyder alltså inte något snuskigt utan är helt enkelt mitt sätt att säga att benet slipper ortosen en liten stund. Normalt sett en gång om dagen och från och med nästa vecka troligen även på natten, men vi får se hur det känns.

Kalven släpptes inte ut igår kväll. Det berodde mest på att Halmstad - Elfsborg var så ruggigt spännande, och att foten var totalt okontrollerbar i flera timmar efter den. En underbar match för alla som inte håller på HBK, med ett vilt kämpande hemmalag, en domare som tillät tuffa tag och ett bortalag som inte tilläts spela sitt eget spel, trots att man fick gräset klippt före matchen. Davids kamp mot Goliat på förhand, män mot pojkar i första halvlek. Och ändå stod Elfsborg där som segrare, efter att ha avgjort med ett mål i den sjätte övertidsminuten av sju. Sex byten ger tre minuters tillägg, skador på Christiansen och Sise bidrog till de fyra övriga. Då hade hemmalagets tryck mattats och man såg ut att gå mot en väldigt välförtjänt poäng.

Så kom 1-2 som en blixt från klar himmel och mitt segervrål väckte sambon som sov i rummet intill. Blytungt för HBK och deras anhängare, en poäng hade varit viktig för dem, att känna att de är på rätt väg. De är på rätt väg, men resultaten måste ju komma också. Jag har sett Portsmouth förlora en bortamatch mot Birmingham på en tveksam stopptidsstraff, Elfsborg missa en kvitteringschans med en straff i ribban och sett Liverpool vända 2-1 till 2-3 med två sena mål på Fratton Park, men inget kan mäta sig med hur tungt det måste känts för HBK:s fans.

Men de har sin stolthet kvar och det kan ingen ta ifrån dem.

SemanticDave @ 2011-07-18 15:29:10 (uppdaterad 2011-07-18 15:39:45) » Permalänk

fotboll rehab avsliten hälsena elfsborg halmstads bk

SIDA 1