semanticdave.se

En webbplats under konstruktion

Sjukskriven

Jag jobbar nu 25% de första två veckorna, sedan får vi se i vilken omfattning det blir de kommande två. Det är jobbigt att vara gipsad och att tvingas till vila när kroppen kräver det. Jag kan inte pressa fram åttatimmarsdagar ur den här kroppen trots att mitt jobb är stillasittande. Åtta timmar på en vecka låter mer rimligt, och kanske lite till i mån av ork?

Men jag har inte speciellt ont. När foten är i lågläge svullnar benet förstås upp och det stramar i suturerna. Helt normalt men också en smula smärtsamt. Det ska dock mycket till för att jag ska ta de där tabletterna. Så är det alltid med mig, lite smärta får man stå ut med tycker jag.

Tabletterna är annars rätt så intressanta. De gör mig glad och obekymrad, men trött, dåsig, snurrig och i viss mån rätt kass i magen.

Det är förstås inte roligt att börja om från början igen. Jag blir rädd när jag tänker tillbaka på fallet som gjorde att senan brast. Den kraftiga smärtan (ja, den här gången gjorde det riktigt ont) och rädslan för vad som hade hänt. Jag var knäckt, men kunde inte pressa fram några tårar. Kände mig mest bedrövad, arg och orättvist behandlad.

Det blev två timmars väntetid på akuten för att sedan få fastställt att senan var av. Jag hade lindat foten utanpå strumpan för att begränsa blödningen. Jag kunde röra på foten men när jag vinklade upp den med handens hjälp såg jag glappet i senan. Ja, den var av, det kunde jag konstatera själv innan jag blev undersökt. Tydligen finns det andra muskler som man använder för att sträcka på vristen, som kan utföra en del av jobbet utan hälsenans hjälp.

En sömnlös natt följde och efter totalt elva timmars fastande och väntan opererades jag. Jag somnade strax efter att kirurgen lagt första snittet och vaknade av att mitt ben blev gipsat. Långsamt under natten hade känslan av att det här ska jag minsann klara av vuxit fram, och fyra dagar senare fortsätter den känslan att växa sig starkare.

När jag hade passerat vecka 6 förra gången tänkte jag att jag nog är tillbaka med löpning tidigare än beräknat. Från vecka 6 var förbättringarna så stadiga att jag såg det som en av höjdpunkterna med tillvaron. Den här gången ska jag ta det lugnare. Mycket lugnare. Det är förstås inte nödvändigt för mig att ge mig ut på snorhala vägar i januari, utan det gör inget om jag istället gör löpcomeback i mars.

Den här gången har jag också upprättat en lista över saker att tänka på:

När nu detta är sagt och nedtecknat passar jag på att njuta lite av att Elfsborg fortfarande pressar HIF i toppen. Sedan jag började kolla på matcherna på CSports har det bara blivit segrar, åtminstone i matcherna jag sett.

Edit: jag har visst sett en 1-1-match också, men eftersom det kändes som en moralisk seger för Elfsborg kan jag nog ha räknat den som en seger också. I ärlighetens namn får vi nog kvitta den mot returmötet.

SemanticDave @ 2011-08-22 12:56:25 (uppdaterad 2011-09-08 12:11:35) » Permalänk

rehab avsliten hälsena elfsborg allsvenskan

SIDA 1